En saknad..

» > Mina tankar,
Idag bara ramlade känslorna över mig, åh vad jag önskar att ni fanns här bredvid mig nu.
Älskade farmor och farfar ♥
 
Det finns så mycket minnen, minnen som jag ser tillbaka på med ett leende på läpparna. Hos er kände jag mig alltid trygg, att få bli omhändertagen precis så där som man behöver när man inte känner sig på topp. Få höra era lugnande ord, era råd och tips till allt jag går igenom då ni har varit med om så mycket redan. Saknar att få höra alla berättelser om hur det var förr och bara fantisera sig bort i dåtiden med er, som alltid finns i mitt hjärta.
Ni har försvunnit ifrån mig alldeles för fort.
 
Jag är lycklig nu, jag har världens bästa mamma och pappa, en helt underbar sambo/pojkvän/fästman men det som saknas i min trygghet är ni. Att ni är längre bort än ett telefonsamtal eller ett litet besök. Att bara få vara med er, släppa allt annat och andas. Ni försvann ifrån mig alldeles för tidigt, farfar det år jag skulle fylla 8 och farmor det år jag skulle fylla 20. Mattias fick vara med och träffa farmor men i ett tillstånd som inte var hon, det var inget att uppleva, vi kunde inte prata med varandra. Det enda jag kan leva på där är att hon såg att jag var lycklig och fick se hur han såg ut och höra hur han var med kunde inte föra en konversation med honom pga sitt tillstånd. Men jag saknar er, jag saknar den trygghet ni kunde ge mig. 
 

Den dagen jag får barn kommer ni finnas med för att leva vidare i vår familj ♥


Har jag också rätt till att vara ledsen?

» > Mina tankar,
Jag börjar känna att detta kan vara den enda utvägen nu för att visa saker ska släppa taget om mig. Jag behöver skriva av mig, ända sedan högstadiet så har jag haft det behovet, att få skriva av mig, tunga saker släpper greppet om mig, inte helt och hållet men till en viss del. Den delen som behövs för att jag ska kunna andas ut, se till mig själv och kunna njuta av det normala och bra sakerna i livet. Kanske kommer allt detta kunna uppfattas som luddigt men jag tänker inte gå in på alla detaljer, för det är inte det jag behöver själv.
 
Idag är det en vecka sedan telefonsamtalet kom, jag var iskall som människa, ärlig och stöttade så mycket jag kunde. I flera minuter, om och om igen. Sen avslutades samtalet och hela min kropp krympte inom mig och tårarna bara rann men jag stod emot tidigare, det var det enda som betydde något. Efter några djupa andetag kom paniken till att inte kunna göra något, att vara alldeles för långt borta och faktiskt ändå inse att jag ändå inte kunde göra mer än vad jag hade gjort nu. Det blev en eftermiddag och kväll med en massa tankar, oro. Det gick till nätter, mornar och dagar. Nu har det gått en vecka och tårarna kan fortfarande komma helt okontrollerande. Tankarna snurrar varenda timme, varför och hur kunde det bli så här.
 
Samtidigt som jag måste vara stark och stötta, peppa och göra vad jag kan med avståndet som finns så känner jag mig stundvis som ett vrak. Att vakna upp på nätterna, i panik pga att verkligheten tar sig in i drömmarna. Att tankarna snurrar så sömnen inte finns där fast ögonlocken är tunga. Fram till igår har jag nog inte sovit mer än max 6 timmar per natt och sen jobbat och varit borta 11 timmar/dag, förberett för födelsedagsfirande, haft födelsedagsfirande med massa besök så måste det ta stopp någonstans.
 
Men att känna sig helt hjälplös, inga ord går fram. Känslan av att man inte kan göra någonting för att förändra något, inte ens tankar. Att få någon att förstå, det går inte att göra mer. I det här fallet handlar det inte om att vi som känner oss som vrak har misslyckats på något vis och vi har inte kunnat göra mer än vad vi gjort så känner man sig ändå hopplös.
 
Det som gör en stark nu är att det finns andra som måste ha ens stöd, det finns personer som är oskyldiga som drabbas som ska klara sig genom detta. Det kommer vi alla göra, en vacker dag - kommer vi se tillbaka på den här tiden och sträcka på ryggen och säga att vi klarade det - tillsammans. Och jag längtar efter den dagen då jag kan säga att de har en underbar person som finns i deras liv 24/7 som även är världens starkaste och modigaste. Och förhoppningsvis två starka personer som kämpat vidare och överlevt allt det tunga.
Önskar bara att jag kunde förstå tankarna hos dig och att du bara kunde ta till dig det vi säger, att allt vi vill är att hjälpa dig och få alla att må bra igen. Förhoppningvis är vi på väg nu, jag hoppas det innerligt. Det kommer vara tungt men det kommer bli bra igen bara du försöker. Orka stå emot! Snälla låt mig få skryta om dig också, en vacker dag.
 

Att få dagarna att gå

» > Mina tankar,
Nu börjar allting komma ikapp, att jag faktiskt är arbetslös. Jag fick lön igår från sommarjobbet, när jag får pengar nästa gång har jag ingen aning om. Har ej fått någon information från arbetsförmedlingen om detta och a-kassa är inte helt klart ännu. Det är en jäkla massa med a-kassa för att de ska bli nöjda och få alla papper de vill ha. Men förhoppningsvis kan jag se ljuset i tunneln snart när det gäller det. Men vad gör man om dagarna? Börjar på att känna nu att det är tråkigt, framförallt pga den sociala biten. Jag jobbade med världens bästa gäng i somras och det gör det inte saken bättre då jag saknar dom något enormt. Men jag har en massa kreativitet inom mig som jag bara vill släppa ut, men kanske lite för mycket idéer så jag vet inte riktigt i vilket hörn jag ska börja. Och sen när man nu är arbetslös och pengarna inte rullar in varje månad så måste man tänka en extra gång, visst har jag kanske inget bättre för mig än att göra gratis designers och massa annat gratis arbete men jag ska väl också få tjäna pengar, för det kostar mig ju ändå tid. Men hur lyckas man att komma så långt? Hur mycket ska man behöva arbeta gratis för att få ett känt och omtalat namn så man kan ta betalt för saker och ting.. Ja det är frågan och just nu känns allting hopplöst. Jag vill göra en massa men kommer inte orka med det hur länge som helst utan att få någon belöning för det. Men förhoppningsvis kommer några saker rulla igång inom ett par veckor och bara jag får göra saker jag tycker om så mår jag bra.
 
Nu var jag bara tvungen att skriva av mig lite, vilket jag får lov att göra lite då och då här på bloggen samtidigt som jag delar med mig av bilder, designer m.m. Men nu längtar jag efter att få se höstens alla färger och gå loss med kameran samt se de vackra snöflingorna falla sakta ned och skapa ett vackert vitt täcke på marken..
 

Sluta tänka

» > Mina tankar,
Något jag arbetar med. Att sluta tänka på andra, vad de gör och inte gör och störa sig på detta. Jag och en god vän diskuterade detta och när man väl börjar tänka på en sak så kommer de en efter en direkt på och det blir bara värre. I slutändan är det ändå jag själv som drabbas, jag som är nere i humöret och sur. Men tänker man sedan tillbaka på varför så är det pga någon annan. Varför bryr jag mig ens överhuvudutaget då?
Låter nästan som att man inte ska bry sig om andra och bara tänka på sig själv men det är inte så jag menar.
Exempelvis kan det vara med ett arbete i skolan som man gör i grupp, alltid är det någon som ska styra och ställa och få sista ordet, jag ska lära mig att bara låta dom få göra det då istället för att bli irriterad.
Eller på folk som bara kan vara allmänt tråkiga, i vissa situationer, låt de vara det då och ha kul själv istället!
 
Det behövs påminnas om detta, då jag låter mig påverkar väldigt lätt.
Även när folk mår dåligt eller klagar så blir jag att tänka mycket kring det och det gör att jag själv blir nedstämd, lämna några fina ord till dem och gå vidare. Lär dig detta. Annars kommer jag bara ångra mig om några år när jag inser att jag har blivit sur och nedstämd pga att jag låtit mig påverkas av andras sätt, tankar och agerande.
 

Tankar

» > Mina tankar,
Aldrig slutar man förvånas,
och fastän man vet detta så slutar man heller aldrig att hoppas.
Om man bara kunde se in i en annans ögon,
förstå sig på tankarna och få svar.
Att lära sig att se förbi detta, är lättare sagt än gjort.
Hur mycket man än vill och försöker ligger det ändå kvar.
Där långt inne tar det en bit av orken varje dag,
oavsett om man vill eller inte.
Visst kan man inte räkna med att människor ska förstå,
att det ska göra som man vill utan att behöva bli tillsagda.
Men någonstans, någonstans innuti har man ju ett hjärta,
ett hjärta som borde säga åt en att det är fel.
Att man måste göra något, visa något, någon gång.

Likväl måste man hålla hårt, hårt om dem som betyder.
De som gör att livet känns värt att leva, att man orkar gå igenom de mörka stigarna i livet.
Att visa uppskattning för dessa, vad de har för betydelse,
för att kunna känna sig värdig att kunna ha dem nära.
Du vet aldrig när de väljer att gå, gå sin egen väg eller gå ifrån detta liv.
Allt kan förändras bara över en natt, kom ihåg det,
ta vara på tiden och de du har kärt,
en dag försvinner de en efter en, oavsett du vill eller inte,
och lova då dig själv att aldrig då känna att du skulle ansträngt dig mer,
sagt något mer eller kanske inte sagt, eller bara umgåtts mer.
När dagen då kommer är allt för sent och inget kan tas tillbaka eller läggas till.
 
Säg aldrig något du inte kan stå för eller säga själv till personen du pratat om.
Ångra aldrig att du gjort för lite.
Ta dig tiden och gör dig nöjd vilket då också kommer göra andra nöjda.
Ta hand om varandra!

19 september

» > Mina tankar,
Den 19e september 1948 föddes min älskade mormor. Ja min älskade mormor, och det gör ont i mig att skriva men jag måste skriva för att kunna släppa taget om detta och gå vidare. En dag som denna blir man att tänka extra mycket. Önskar att man bara kunde ringa och säga grattis och prata på som vanligt, men det kommer aldrig mer kunna hända igen. Även fast du finns här o vi kan hälsa på så fattas alltid något, något som aldrig kommer komma tillbaks, som var det allra bästa med dig. Samtidigt som det känns tungt så försöker jag känna mig glad över det vi ändå hunnit med innan allt rasade samman. Jag önskar dock att jag kunde besöka dig oftare, ge dig ett leende på läpparna oftare, få den där glöden, kämparglöden i dina ögon att glittra vareviga sekund. Du är inte värd detta, efter allt annat du kämpat mot var detta det sista som behövdes. Det som även fick följa med i detta var beviset på hur folk finns för varandra och hur man bryr sig, orkar anstränga sig osv. Det är trist men jag tänker försöka vrida blicken därifrån och fokusera på det viktiga här, det som verkligen betyder något. Den dagen när allt är försent tänker jag verkligen inte ha några skuldkänslor. Just därför bl.a. åker vi och hälsar på, på lördag. Jag älskar dig mormor & jag skulle göra allt för att spola tillbaka tiden 2 år och få allt detta ogjort! ♥
 
 
tack o lov finns även något fint med detta datum: 
 
Den 19e september 2006 träffades jag & Mattias för första gången. Efter lite mer än en månads kontakt via internet bestämde vi oss för att ses och det finns ju inte ord över hur glad jag är över det idag. Aldrig hade jag då kunnat trott att vi skulle vara där vi är idag, men jag ångrar inte en enda sekund sen den dagen med dig. Tack för att du finns ♥

För ett år sedan..

» > Mina tankar,
En omtumlande dag, idag är det exakt ett år sedan en mardröm blev verklighet i vårat liv. Vad som hände har jag skrivit lite kort om här om ni vill läsa. Att sedan fortsätta ha mardrömmar om att det händer flera gånger om och även med vår nya bil var vad som hände i mitt liv den första tiden efter händelsen, man var orolig så fort man åkte bil, så fort något låter konstigt reagerar jag extra starkt än idag. Men vi hade sån tur, med allt verkligen.
Tankarna har snurrat med vad som kan ha hänt, hur nära det faktiskt hade kunnat varit att vi inte fått ur T, alla våra saker eller t o m oss själva. Hur mycket man än försöker att inte tänka på det så går det inte, idag ser man på det mycket lättare. Att allt gick faktiskt bra och vi hade varandra vilket var huvudsaken! ♥


Att studera på distans

» > Mina tankar,
Jag är i behov av att få skriva av mig och samtidigt kanske det är någon som får svar på någon fråga angående att studera på distans.

Jag har enda sen jag började studera på distans (hösten 2009) fått höra flertalet gånger att jag ändå bara sitter hemma så jag kan väl fixa det och det, jag har ju tid o skaffa det och det jobbet osv.
Det är precis lika mycket att göra, lika tufft om inte ännu mer att studera på distans, du måste själv ta dig i kragen och öppna böckerna varje dag, meningen är att du ska sitta med dem 8 timmar/dag, precis som vilket heltidsarbete som helst.
Att jag sedan har ett företag som jag utför ca 80% av allt arbete hemma gör ju inte heller saken direkt bättre. Då jag har ännu mer att tänka på, prioritera, göra och framförallt planera. 

Utan någon som helst planering hade detta aldrig gått, man behöver verkligen se vad det är som bör göras, hur lång/kort tid man har på sig att slutföra detta osv. Och att sedan få små jobb som man vet går fort och vill bli av med och även tillfredsställa kunden med ett snabbt arbete så brister det i planeringen och man får tänka om.
Samt även ibland "ställa" upp och ta sig utanför hemmet ibland för andras skull när man egentligen behöver sitta hemma och plugga/jobba.

Detta är något jag jobbar på att prioritera mig själv mer, på det viset att säga nej men att även lyssna på kroppen och lägga ner böckerna för stunden eller dagen när man känner att man inte orkar lära in mer fast man kanske hade behövt läsa 2-3 sidor till.


Jag ångrar inte en enda sekund att jag valde att läsa på distans, för det gjorde att jag blev sambo med M och vi kunde även skaffa T och ha han från första start som valp och inte heller ångrar jag att jag har startat mitt företag. Men jag önskar att folk kunde förstå, att det inte är så bara och att jag inte bara sitter hemma om dagarna och gör ingenting. Sen får man självklart tycka att jag prioriterar konstigt ibland eller undra men hur har hon tid med det där när hon har så mycket o göra, ja men det är efter min planering då o låt mig få ha den ifred!

Just denna vår har jag en tenta extra och eventuellt en extra kurs att läsa vilket gör att jag har ännu mer att göra och procentuellt sett hur mycket jag läser vill jag inte ens försöka räkna ut för då blir jag bara stressad men en sak är säker, det är definitivt mer än 100%.

Not only words

» > Mina tankar,

Jag skriver..

» > Mina tankar,
Måste få ventilera mig lite, få förklara, skriva ut det och bara få det gjort.

Jag skriver för att jag själv vill.
Jag skriver för att själv kunna gå tillbaka och se vad som har hänt, vad man har gjort osv, minnas helt enkelt.
Jag skriver för att det är det bästa sätter för mig att ventilera mig.
Jag skriver när jag har lust.
Jag skriver inte för att någon annan tvingar mig eller tycker att jag ska skriva.
Jag skriver inte för att jag måste.

För bara ett år sedan ungefär kände jag mig "tvingad" till att blogga typ 2-3 gånger om dagen, men att ha den pressen gjorde bara att man själv blev att må dåligt, andra i min omgivning drabbades av det och kunde tycka att jag var tråkig som var tvungen att sitta vid datorn. Det är ju så mycket annat som är trevligare, roligare att göra än att bara sitta och skriva.

Samtidigt som jag ibland vill skriva mycket, visa mycket och spara mycket för att själv kunna gå tillbaka.

Man har alltid ett eget liv, ett liv man inte vill att alla ska veta exakt allt om, men samtidigt är det då saker som jag vill spara och bloggen är perfekt för detta samt en bra plats att få kontakter och nya kunder till mitt företag.


Kaos

» > Mina tankar,
Det är just så det känns i mitt huvud just nu, helt slut efter jobbet samtidigt som det är så många saker jag behöver göra. Har fått undan lite jobb idag, fick sätta mig och ringa en kund direkt när jag landa hemma, pust! Men nu är det gjort och några mail besvarade, men har så mycket jag vill blogga om, få planera, plugga, designa och jobba med i företaget men vart ska man hitta tid och ork till det?

Plugget är något som inte kan tvingas bort men då tar istället bloggen stryk av det, börja planera julklappar, jul, förbereda inför advent, få ta det lugnt och mysa den här tiden på året, men icke! Att jag sedan är uppskriven på jobb gör inte saken bättre för fem öre...

Jag ska inte klaga, och det gör jag inte så heller men jag önskar att jag hade mer tid till det jag verkligen vill göra men är tacksam för allt jag för möjlighet till att göra. Även tid till att hinna träffa fler nära och kära men det är bara att bita ihop, tiden för sånt kommer.

Känner nästan också att om snön hade varit här, som den egentligen borde vid den här tiden på året, hade jag varit mer lugn och kunna njutit av en underbar vy utomhus som ger en ro inom sig men det ser ut som jag får vänta någon vecka till tyvärr.

Ord

» > Mina tankar,
Det känns som att mitt hjärta är på väg att brista,
andetagen blir bara tyngre och tyngre.
Snart kommer de inte gå att le nå mer,
man orkar inte hur länge som helst.
Vart i all stillhet och mörker kan jag finna styrkan igen..?
Det känns som att mitt hjärta är på väg att brista,
andetagen blir bara tyngre och tyngre.
Snart kommer de inte gå att le nå mer,
och stegen blir för tunga att ta.
Vart i all stillhet och mörker kan jag finna styrkan igen..?

© Cfé

För 4 år & 4 månader sen..

» > Mina tankar,
Träffades vi för allra första gången, då trodde jag bara på vänskap och hade aldrig kunnat tro att vi skulle vara där vi är idag. Sambos, förlovade och alla upplevelser och erfarenheter vi har fått dela med varandra. Men det finns ingen annan jag vill dela det med.

De extra orden på telefon jag fick ikväll betydde obeskrivligt mycket.

Det är med dig jag vågar blicka framåt,
med dig jag vågar stå emot,
med dig jag orkar kämpa på,
med dig jag kan skratta,
med dig jag kan vara mig själv,
med dig jag kan gråta,
med dig jag lever,
och med dig jag vet vad äkta kärlek verkligen är! ♥

Not just words..

» > Mina tankar,

Ömtålig med en enda önskan..

» > Mina tankar,

Livet är bra orättvist...

» > Mina tankar,
Håller tummarna nu att det inte slagit om.. Kan inte ens tänka tanken hur man blir o må då..
Har ingen lust till att blogga något speciellt nu alls, slänger in ett imorgon då jag förhoppningsvis är på bättre tankar.. Trevlig kväll på er i alla fall ♥


Update (09:26) - Nu åker vi till s-berg o sen vidare till kopparberg för att kika lite på marknaden i regnet, hörs sen när vi är hemma igen!

Som ett stort eko inom mig

» > Mina tankar,
Jag kommer inte vara långvarig, hela dagen sen halv tolv idag har varit upp och ned vänd, till och från. Orken försvinner då och då, tankarna snurrar, allting försvinner..
Sånt här händer bara i mardrömmar!? Inte på riktigt..

Har i alla fall gjort det jag var tvungen till, polisen.. O nu får vi se vad som händer, hoppas det kan gå åt rätt håll. Äh fy fan rent utsagt.
Mer detaljerat vet jag inte om jag vill säga, och om jag kommer göra det får det blir när jag bearbetat det med mig själv och mina närmsta. I tidningen kommer den nog synas på fredag i alla fall..

Kan bara tacka alla som lyssnar just nu, jag måste få prata annars gräver jag ned mig totalt vilket då skulle resultera i att jag aldrig skulle kunna gå ut själv nå mer..
O även tacka världens bästa pojkvän/sambo för att han finns, när tårarna kommer vill jag bara finnas i din famn

Lite pengar tack eller nånting iallafall

» > Mina tankar,
Jag önskar jag hade lite mer pengar, kunde hitta en bra lägenhet eller bara att M fick ett jobb. För det här håller snart inte längre. Att ens bara hälsa på i fagersta/skbg känns nu väldigt långt borta, jag ska försöka åka ner nån gång o få fotografering med både Mickis o Mich, men det blir det o sen tillbaka hit. Troligen ett hej hos pappa också men det gula huset kan glömma mig.

Snacka om att ha knäckt ner mig till botten totalt nu, men tackvare Sara så blev jag o må lite bättre nu.
Vi sitter o flummar om våran roliga uppgift i affärsredovisningen och har bestämt oss för att ses på onsdag o plugga ihop, välbehövt! inte pga studierna utan för o få komma bort med någon annan.

önskar att allting bara kunde vända nu, innan du krossar ner mig totalt!


Just time to let it go

» > Mina tankar,

Ibland behöver man få skriva av sig, det gjorde jag igår o idag mår jag bättre redan. Jag har även alltid varit en sådan person som gärna skriver av sig, (tillbakablick på min bok jag har med massa egenskrivna dikter)


Men det är även något mer jag tänkt skriva länge länge, något jag tänker dela med mig till er alla. Inga namn kommer nämnas någonsin men jag ska iallafall få skriva det jag vill.

Nu när jag heller inte ens är folkbokförd i Skbg nå mer mår jag så bra, men alla vänner då? Från högstadiet, gymnasiet. Redan i gymnasiet försvann många för man försvann till olika ställen, men gymnasiet är en tid som nyss varit och jag tänker redan öppna dörren och låta många av dom gå. Jag känner mig redo att ta ett eget steg för en gång skull, men nu handlar det inte om att jag vill bara utan för att nu KAN jag det verkligen. Få ta min plats, komma själv o säga hej, helt själv. Självklart kommer jag minnas allt från skinnsberg o det som hände på gymnasiet, några kommer självklart stanna. Det är på sätt o vis konstigt hur fort det skulle försvinna, för det har varit i någon månad nu, men jag mår bara bättre o bättre av o tänka på att jag slipper träffa vissa människor och det har redan visat sig tydligen vilka som bryr sig, på riktigt!

 

Jag mår iallafall mycket bättre nu, kanske inte har så många vänner jag pratar med just nu, som jag verkligen pratar med men dom jag har vet jag alltid vart jag har dom o det är det allra viktigaste för mig!

 

Nu ska jag avsluta det här bara genom ett farväl, ett tack för tiden som varit med en hel del minnen jag bär med mig, både bra och dåliga.

 

Sen ett varsitt ♥ till mina bästa två vänner Mickis och Michelle! Ni två är guldvärda!

fast vi bor ~ 13 mil ifrån varandra vet vi vart vi har varandra!


Jag behövde skriva av mig

» > Mina tankar,
Dock är inte allt lämpat för alla så det krävs lösenord, så jag vet vilka ni är
Bara fråga om det så får ni det

Här kan ni läsa inlägget


Vill bara tillägga att jag lever för mina pojkar, M&T ♥ och mamma så klart! ♥
Tidigare inlägg