Tankar

» > Mina tankar,
Aldrig slutar man förvånas,
och fastän man vet detta så slutar man heller aldrig att hoppas.
Om man bara kunde se in i en annans ögon,
förstå sig på tankarna och få svar.
Att lära sig att se förbi detta, är lättare sagt än gjort.
Hur mycket man än vill och försöker ligger det ändå kvar.
Där långt inne tar det en bit av orken varje dag,
oavsett om man vill eller inte.
Visst kan man inte räkna med att människor ska förstå,
att det ska göra som man vill utan att behöva bli tillsagda.
Men någonstans, någonstans innuti har man ju ett hjärta,
ett hjärta som borde säga åt en att det är fel.
Att man måste göra något, visa något, någon gång.

Likväl måste man hålla hårt, hårt om dem som betyder.
De som gör att livet känns värt att leva, att man orkar gå igenom de mörka stigarna i livet.
Att visa uppskattning för dessa, vad de har för betydelse,
för att kunna känna sig värdig att kunna ha dem nära.
Du vet aldrig när de väljer att gå, gå sin egen väg eller gå ifrån detta liv.
Allt kan förändras bara över en natt, kom ihåg det,
ta vara på tiden och de du har kärt,
en dag försvinner de en efter en, oavsett du vill eller inte,
och lova då dig själv att aldrig då känna att du skulle ansträngt dig mer,
sagt något mer eller kanske inte sagt, eller bara umgåtts mer.
När dagen då kommer är allt för sent och inget kan tas tillbaka eller läggas till.
 
Säg aldrig något du inte kan stå för eller säga själv till personen du pratat om.
Ångra aldrig att du gjort för lite.
Ta dig tiden och gör dig nöjd vilket då också kommer göra andra nöjda.
Ta hand om varandra!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: