Punktering

» > Vardagen,
I mörker och regn skjutsade jag hem pappa igår eftermiddag, var in och hämta M's snowboard som varit inne på lite uppfräschning och börjar sedan rulla hemåt igen. Halvägs hem, vid ett möte med 2-3 bilar och precis när jag accelererat upp i 90km/h smäller det till nå så fruktansvärt. Tankarna började snurra på en gång, tänkte först att det var ett hål eller stor träbit som kört över men det kändes inte helt rätt så började sakta in inför en busshållsplats efter vägen och då uppstod det konstiga ljudet. Så där ska det inte låta.. - tänkte jag. När jag väl stannat och det var tomt med bilar gick jag ut och gick ett varv runt bilen men såg inget konstigt, ringer M och berättar vad som har hänt.
Han säger åt mig att starta bilen - Inget konstigt låter, försöker rulla och då låter det konstigt. Han säger åt mig och vänta och ringer upp 1 min senare, B ska komma och kolla då M jobba. Sitter där i mörker och regn, på en liten ficka och bilarna bara swischar förbi. Hinner ringa både pappa och mamma som gör så jag blir lugnare och efter en stund kommer, vad som känns för mig, min räddare i nöden - B med bärgaren. Han konstaterade direkt att det var punktering höger fram och lastade på bilen sen åkte vi hemåt och till M's jobb.
 
Ett snitt på sidan av däcket och ett snitt mitt på, så vad vi kan tänka oss är att det måste ha legat plåtskrot efter vägen som träffade däcket. Allting gick ändå tack och lov bra, som tur var också hade vi fortfarande sommardäcken på så det var bara att byta till vinterdäck igår. Vi hade tänkt göra det på söndag men det fick bli 3 dagar tidigare än beräknat. Hade sån tur ändå att inget hände precis vid smällen då det är relativt vanligt och att det bara var ett däck och inget mer och även glad över att jag inte hade T med mig i bilen som jag var på väg att ta med just för stressen och oroligheten.
Tack till M för att jag har dig, tack till B för att du ställde upp och tack mamma o pappa för att ni finns där ♥
Tvungen att få skriva av mig, få det nedskrivet och sparat för att själv kunna minnas och gå tillbaka.

Från: Michelle Johansson

<3

Svar: <3
Camilla

2012-11-23 @ 09:54:17 / http://miiichellejohansson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: